I Fanni Maliniemis utställning Sträv parametafysik skildras ett sätt att navigera i vardagens mysterier utan att förlora fyren ur sikte.
Definition
Sträv parametafysik är ett teoretiskt forskningsområde som undersöker verklighetens grundläggande strukturer på en parametnivå, med hjälp av ett kvantitativt och medvetet grovkornigt angreppssätt. Den förenar tre grundläggande principer:
Parametanivå:
Undersöker existensens fenomen som är verksamma på ett ”parallellt plan” till metafysiken. Dessa fenomen är inte fullt ut observerbara med de vanliga sinnena, men de påverkar den observerbara verkligheten.
Sträv metod:
Slumpen är systemets kärna och följer exakta mönster. Strävheten utgör ett eget, fullt förutsägbart sätt att uppfatta verkligheten, men allt sker alltid 2,3 km norr om observationspunkten för det studerade objektet. Strävheten är en parameter inom parametafysiken som reglerar precisionen i de observerade fenomenen och blottlägger verklighetens subtila förskjutningar i vardagliga föremål, ljus och rum.
Erfarenhetsnivå
Sträv parametafysik begränsar sig inte till abstrakt reflektion, utan undersöker observerbara fenomen och sinnesintryck såsom ljusets rörelse, ljud, rummets struktur samt vardagliga föremål och deras inverkan på upplevelsen på ett metafysiskt plan. På så sätt uppstår en kombination av teoretisk analys och praktisk iakttagelse, där det vardagliga och det eteriska flätas samman.
Teorins fördelar är mångfacetterade. Den möjliggör undersökningar av hur det synliga och det osynliga, det fysiska och det metafysiska möts. Den erbjuder ett sätt att frikoppla verklighetens strukturer från sitt sammanhang utan krav på fullständig logisk stringens, befriad från kausalitetens bojor.
