2.9–25.9.2022
Källaren är en plats där hemligheter göms och onödiga grejer som man inte vill ha synliga kläms in. Källaren är det undermedvetnas allegori, vars förlorade världar bebos av märkliga varelser som bildats av glömda minnen. Källaren är fullt av liv.
I min källare finns en vägg, kartong, metrev och mormors gamla golvlampa. Tusch, en sax, en målningsrulle och en såpbubbelmaskin. I min källare finns övergivna och onödiga saker ur vilka nya landskap föds. Gamla glasspinnar blir en blomsteräng och bubbelplasten ett skogstäcke. Ölburkarnas bottnar blir tv-knappar och de gamla tavlornas bakgrunder rosa fladdermöss.
För mig är källaren ett rum där jag ställer upp intermezzon och mindre stilleben framför kameran. Jag bär in hundratals kilo krossgrus från den intilliggande byggplatsen, eller så ritar jag en ensam, knubbig poet i fönstret till ett våningshus i kartong. Om och om igen målar jag min scen på fem kvadratmeter med den färg jag väljer, skapar sceninredningen och improviserar en föreställning för kameran. I dessa enkvinnaspjäser föreslår jag och frågar, och leker med färg, papper och sax.
En stor del av fotoinstallationerna är byggda i mänsklig storlek, men det finns även konstruktioner i ministorlek, för vilkas material jag använt foton jag tagit och gestalter jag utarbetat från gamla glansbilder.
Metoden att bygga ett fotografi genom att klippa och arrangera om ett tryckt foto är en experimentell metod, med vilken jag letar efter sätt att skapa visuella berättelser som inte behöver följa den fysiska världens lagar.
Utställningen Berättelser från källaren sammanför bilder ur olika serier från åren 2013–2022. Anordnandet av utställningen har stötts av SKR Nylandsfonden, Svenska Kulturfonden och Finnfoto.
